Livet är till för att levas.

Jag har inte varit så aktiv i mitt skrivande som jag skulle ha velat. Jag har inte heller kunnat njuta av utgivningen av min bok Evigt begär så mycket som jag borde ha gjort.

För livet kan ta vändningar som man inte kan förutse, och när de händer måste man ta itu med dem.

För ungefär 8 månader sedan flydde jag från vårt hem med mina barn efter en våldsam situation. Flera månader efter det gick vi igenom en lång period av smärta, sorg och förtvivlan.

En separation är aldrig lätt, men den ska inte gå till så där. Den fysiska misshandeln skadade min kropp och den psykiska misshandeln skadade min själ. Jag ska inte gå in på detaljer, men det räcker med att säga att när man har gått igenom det jag har gjort får man en annan syn på livet.

Vissa vet om det, andra inte. Jag brukar säga att de som vet känner till ungefär tre sandkorn av tre deciliter. För ingen kan se det på utsidan, men under ytan bär du på känslor som du knappt kan hantera.

Jag har kämpat mig igenom det, allt för att klara av vardagen. Nej, jag har inte kunnat skriva så mycket som jag skulle ha velat, eller varit så aktiv, för jag har gjort allt för mina barn. Min tid kommer. Det blir ljusare nu och är det något som jag har lärt mig nu, så är det följande ...

Man ska inte nöja sig i livet, det är det alldeles för kort för.

Man skall vara nöjd!