”Du kan ge dem en fisk, de kommer vara mätta idag. Eller så lär du dem fiska, så kan de vara mätta resten av livet.” Jag hörde citatet i en podd när jag satt i bilen på väg till Branäs. Vägarna var vintervita, landskapet stilla och jag satt där med en Nocco i handen medan mil efter mil gav plats för tankar som hann ikapp mig. Och just de där orden hakade fast. Inte som en ny tanke egentligen, utan som en formulering av något jag redan burit. För ibland får man höra något som inte förändrar...

Skrivhelg i Branäs – snö, skog, smärta och magi

När engagemang blir viktigare än siffror